Klicka på bilden för att läsa mer om boken.
Jag har lyssnat på samtalet mellan Sophia Jansson (Tove Janssons brorsdotter) och Mark Levengood, med anledning av, och utgångspunkt i boken “Tre öar – mamma, pappa och jag”, som Sophia Jansson skrivit om sin mamma, familj, barndom och uppväxt.
Jag kände igen mig i så mycket, i den finlandssvenskhet de båda samtalande representerar och som också jag växte upp i. Min egen familjs historia, både på pappas och mammas sida, alla osannolika människor, händelser och turer i det som för mig var mitt liv, min finlandssvenska verklighet – skulle också kunna bli en bok (eller två).
De flesta finlandssvenskar kan troligen känna igen sig i det mesta som pratas om i det här intressanta samtalet. I varje fall om de är i ungefär samma ålder som Sophia Jansson och Mark Levengood eller däromkring, men också många som är betydligt yngre. Jag blir påmind om min egen historia när jag hör dem prata om sina liv, sina släktingar och hur man hanterade saker och ting i livet på det finlandssvenska sättet. Ett sätt som skiljer sig starkt från det sverigesvenska. Det är inte så lätt att beskriva och sätta fingret på skillnaderna mellan oss finlandssvenskar och dem som vi kallar “rikssvenskar”, men lyssnar man på det här samtalet så får man åtminstone en liten uppfattning om hur kulturen, sätten att se på saker och ting, att uttrycka sig, att leva skiljer sig. Vi har formats av vårt land och dess historia och av att vi levt och bott och påverkats av det finska i vårt land. Men mycket handlar nog, skulle jag säga, om en helt egenutvecklad kultur.
Här kan man lyssna på samtalet mellan Sophia Jansson och Mark Levengood, ett samtal som har sin utgångspunkt i Sophia Janssons bok “Tre öar – mamma, pappa och jag”, men som också handlar mycket om just finlandssvenskheten och hur de båda förenas i den, med en hel del liknande händelser och upplevelser i sina bakgrunder.
Klicka på bilden och scrolla ner på sidan
för att lyssna på det 45 minuter långa samtalet.
Lästips
Selma och Karl August i Visby
Kort ur texten:
“Jag hade inte på mycket länge läst något av Karl August Tavaststjerna,
som endast 38 år gammal dog redan1898, två år innan hans släkting,
min morfar Frithjof Tavaststjerna, föddes. Mitt intresse för ”K A”,
som jag minns att min morfar kallade honom, hans liv, hans diktning,
och författarskap vaknade till liv igen när jag bläddrat i en del gamla böcker.
